I'm not lost just undiscovered

Idag är den dagen som jag vetat om att den skulle inträffa. Om jag ska va ärlig så var det på grund av ngt sånt här som jag visste skulle förstöra. Har känt på mig detta länge, och varför var jag fortfarande kvar? Jo, för kärleken gjorde mig blind.

Jag tycker det är synd att det har gått såhär lång tid innan jag ens fick reda på ngt OCH att det inte kom från dig utan av ALLA andra. När jag hade alla bevis så nekade du fortfarande. Hur dum tror du jag är? Visst det har gått ett bra tag innan jag fick reda på detta, men jag är glad att jag fick reda på det nu. Bättre sent än aldrig. Tycker att det var sjukt lågt av dig att ens göra något sånt när vi har varit tsm så pass länge. Fattar inte hur du kan gå med gott samvete efter händelsen. Fattar verkligen inte! Du är fan inte mänsklig någonstans.

Redan från dag ett har nästan alla varit emot vårt förhållande men jag har inte brytt mig om dom utan ville försöka ändå. Visst vi har haft våra stunder men nu när jag tänker efter så har de dåliga stunderna varit fler och det är nästan bara det jag kommer ihåg från det vi hade om jag ska vara ärlig.

Självklart är jag jääävligt förbannad just nu och mår kanske inte på topp MEN jag kommer må bättre. Det kommer ta tid det vet jag, men jag kommer klara det! Tänk inte ens tanken att det kommer bli vi igen. för det kan du glömma.

Ville bara lätta på det jag hade inombords. Tyckte det passade att uttrycka mig här för vet inte var jag annars ska ta vägen. Finns ett ordspråk "Forget and forgive". Det jag ska göra nu är framförallt FORGET! och det andra ordet existerar inte i mitt huve, inte just nu iaf.

Jag vet att du kommer läsa det så TA ÅT DIG!